Sommar med vemod
Vilken sommar vi har. Sol och varmt i 3 månader. För oss som har tillgång till vatten och kan vattna våra växter, blir det stor skörd. Våren var varm så pollinerarna var flitiga. Har nog aldrig haft så välfyllda äppelträd.
Björnbären som jag vattnat är stora och saftiga och jag äter massor direkt från grenarna, då är de godast. Men en del hamnar i frysen också.
I växthuset mognar tomater och paprika i snabb takt, och jag plockar in för att äta direkt och förädla för att frysa ner.
Trots att jag slarvat med vattningen växer polkabetorna, och jag har skördat de första.
Märgärtorna ska spritas.
T o m fikonet mognar. Det är en fantastisk sommar. Och i allt jag gör tänker jag på min syster.
I maj var hon i full färd med att fälla träd, göra i ordning trädgårdslandet och så grönsaker. Hon planterade ut tomaterna, som jag drivit upp, i sitt nya växthus. Förberedde för en ny odlingssäsong. Och gladde sig över ännu en sommar på torpet.
Nu mognar dina tomater, älskade syster, men du kommer inte att få skörda dem. Morötterna är skördeklara. Salladen växer till höga torn.Dillen blommar liksom blommorna du planterat. Men du får inte njuta av dem. Det här är sommaren min syster dör. Från att ha känt sig helt frisk till att känna hur all kraft bara rinner ut, på bara ett par månader. Vem trodde det?
Citronen blommar.
Höstanemonen som jag grävde upp i pappas trädgård, för mindre än ett år sen.
För första gången blommar alla krukorna med Agapantus.
Jag skruvar ihop den andra odlingsbädden i tunneln, den kommer du heller aldrig att få se. I allt tänker jag, det här är sommaren när min syster dör. Älskade syster!
