Avslut
Den 14 september dog min älskade syster. Jag hade frågat henne om hon ville att jag skulle göra kistdekorationen. Med lingonris och mossa? Åh ja, jag som älskar skogen, svarade hon. Så de senaste veckorna har jag burit på den här uppgiften och frågat mig, hur jag ska gå tillväga.
Redan ett par dagar efter att hon somnat in åkte jag till torpet och grävde upp hennes lejongap och tog med hem till mig. Planterade dem i krukor som jag ställde i växthuset för att, om möjligt, rädda dem från frost och sen kunna använda blommorna.
Det här blivit några turer till skogen för att samla in mossa och ris.
Och till kompisen Margitta, med den fantastiska trädgården, där jag hittade fejklingon.
Svåger Peter var till torpet och hämtade mer växter. Perenna höstastrar, frösådda astrar och kärleksört. Och material från skogen.
Men hur skulle jag arrangera allt? Och hur stor yta hade jag att jobba på? Ringde begravningsbyrån och fick mått på lockdelen, 27 x 169 cm.
Gjorde skisser i naturlig storlek för att kunna beräkna längden. Sågade till plywood som jag plastade in, satte i skruv från undersidan för att ha något att fästa Oasisen i. Och i går, torsdag, började bygget. . .
Att det skulle finnas med lingon och kantareller var självklart. Och blommorna från torpet, från frön som Inger sått. Eller perenner hon vårdat. En gren från äppelträdet, med äpple, och mjuk mossa från skogen. Och en mossbeklädd sten!
Var i kyrkan strax efter 9 i morse, för att ställa blommorna på plats och fixa lite till. Ingers plats på jorden, torpet, omgiven av skogen som hon älskade så, det ville jag att kistdekorationen skulle spegla.
Kantarell och lummer.
Äppelgrenen på plats .
Lite granris för balans.
Gropen i mossan efter Ingers huvud , när hon reser sig och går efter vilopausen, lämnande ett tomrum, och de utspillda lingonen och tappade kantarellerna. . .
