1 januari 2020
Årets första solnedgång var full av färger. Det känns som om våren är på gång så fort nyår är passerat. Ja, jag vet att det är fantasier, snart kommer snön och vintern. Men efter att ha varit dålig ett par veckor så känns det så fantastiskt när orken och vädret samverkar.
Kokade årets första lingonsylt i dag, lagom mycket för några veckors förbrukning. Har saknat egen sylt, den köpta är ju så utblandad.
I köksfönstret blommar Vilma och börjar producera tomater igen. Inte smakar de så mycket den här tiden på året, men Ellen, barnbarnet, äter dem med förtjusning ändå.
Har tagit sticklingar av Vilma och planterat också. De har ohyra, så vi får se om jag orkar hålla dem rena eller slänger dem.
När det är en massa helgdagar har jag lätt att glömma bort att vattna i verkstan och kolla växterna i källaren. Första gången sen jag bar ner dem fick de lite vatten. Bara några av fuchsiorna, de andra kändes tillräckligt blöta. En del stod och blommade i mörkret, lite blekare än vanligt.
Och primulorna verkade tro att våren är på gång.
Lökarna i glasverandan verkar dela primulorna uppfattning, att det snart är vår.
Men hyacinterna kör sitt eget race.
Kom i sista stund på att jag skulle beskära vinrankan och ta lite sticklingar. Till kompisar. Jag har fortfarande kvar små plantor från tidigare års sticklingar, men tycker att det är synd att bara slänga riset.
På annandagen var det soligt för första gången på nästan en månad. Det blev fika i glasverandan! Ljuvligt!
Jag har svårt för de mörka månaderna, men blir så lycklig när ljuset börjar återvända. Livslusten väcks, jag har beställt de första fröerna (Impecta vet verkligen hur man bäst marknadsför sina produkter, skicka ut katalogen så man kan läsa den under jul) och jag kan jobba lite i trädgården. Det känns hoppfullt!
