Helt bedårande
Tolv kycklingar bĺev det totalt. De första två, Holmstrands blandning, kläcktes på söndag och den sista, Brun leghorn, kläcktes på torsdag morgon. Totalt blev det sex Sussex, två Holmstrands blandning och fyra Brun leghorn. De tolv okläckta äggen hamnade i skogen. Jag hämtade kläckta kycklingar i fyra dagar, så flocken utökades sakta. Och alla nya individer införlivades i flocken direkt. På varmvattenflaskor och undet 60 W lampa vilar man bra.
Minstingen, som ju är fyra dagar yngre än de först kläckta, har inte riktigt samma ork som de andra. Han vilar ofta.
Här är första dagen när han kom. Lite mindre än kompisarna, och lite sämre balans.
Men utvecklingen går snabbt. Vingpennor och stjärtfjädrar börjar växa till direkt. Den här kycklingen är fyra dar. Så ulliga och gulliga är de bara ngn dag. Redan på andra dagen börjar de putsa sig, dunet ska ju bort när fjädrarna växer till. Fascinerande att se.
De börjar också sitta som riktiga hönor, på rad, på sina flaskor.
En del väljer att sova på golvet. Tolkar det som att värmen är ok. När de fryser tränger de ihop sig. Det är ju en fördel med att ha kycklingar inne nu, i stället för i hönshuset i februari, de lär inte frysa ihjäl utan mamma i alla fall, om nu strömmen skulle gå. Vilket den gjorde här i går kväll. Såg på tv och plötsligt blev det svårt. Kollade jordfelabrytaren och den hade slagit av. Det blev felsökning och kycklingarna blev alldeles tysta. De har ju aldrig haft det mörkt sen de kläcktes.
Så småningom lokaliserade jag felet till elcentralen på bottenvåningen, och misstänkte vad det berodde på; gnagare i proppskåpet! När mågen kom i dag öppnade han och hittade ett kranium, en torr sork och en liten mjuk. Och när de var borttagna fungerade elen igen. Så skönt.
De här kycklingarna vill jag ha tama, så jag handmatar dem ofta. De har alltid kraftfoder, men jag finhackar också havregryn och blottlägger i vatten, finhackar kokt ägg, finhackar blad från Tat soi eller Pac choi och ger dem av mina mogna ekologiska tomater. Jag uppmanar dem att äta, på samma sätt som hönan gör och det funkar. Lite misstänksamma var de ju mot det gröna först, men redan andra gången de fick det slank det ner väldìgt snabbt.
Likaså försöker jag vänja dem vid mobilen, så att de inte ska reagera när jag tar närbilder. Verkar fungera det med. Tänk att man kan bli så glad av såna här små varelser och samvaron med dom. De kommer springande så snart ďe ser mig eller hör min röst. I hopp om mat förstås, men ändå. Fantastiska små liv!
Måste tipsa dig om dessa underbara ekoligiska blomsterlökarna jag blivit helt tokig av www.naturalbulbs.se